www.goz.se

www.goz.se

Min hemsida och blogg...

....handlar mest om det som ligger mig varmast om hjärtat - min familj! Mest skriver jag om våra två underbara döttrar Felicia & Wilma och våra två hundar. Goz kommer förresten från första bokstäverna i hundarnas namn: Gabbie o Zatoya.

Min duktiga hund!

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Thu, June 18, 2009 12:04

Min hundträning har verkligen inte varit på topp de senaste två åren. Visst har jag flera kompisar som lyckats kombinera barn med hundträning och tävling, men då måste man också vara riktigt motiverad. Och med två små barn, flytt, nytt jobb, husköp etc. så har i alla fall den orken inte infunnit sig hos mig. Men, såna helger som den förra då många vänner åkte iväg och tävlade agility- och lydnads-SM så blir man ju lite sugen förstås ;-) Fast inte tillräckligt sugen tyvärr.

Nu när det är sommar så har vi dock tagit promenad förbi klubben några gånger och hoppat lite agilityhinder. Och – igår kväll var det agility-KM på klubben så jag och Zatoya åkte dit och var med. Mest för att bara få en rolig kväll tillsammans och för att se huuur ringrostiga vi båda skulle vara…. De som håller på med agility vet att just Knivsta har flera medlemmar som tillhör Sverigeeliten i agility, så motståndet var inte direkt lätt. Malin Tångring var domare och hade gjort ganska så kluriga, men roliga, banor med en hel del fällor. Först var en agilityklass. Zatoya var riktigt överladdad och så fort vi närmade oss banområdet så började hon skälla för fulla muggar. Inte helt optimalt, men nu när vi kör så sällan så laddar hon som tusan… Hon sitter dock lugnt och fint i starten utan tendenser till tjuvstart! Agilityloppet blev på flera ställen riktigt rörigt och Z drog mot fel hinder flera gånger så jag lyckades stoppa henne i sista stund. Men då lyssnade hon ändå fint och kom till mig. Om det var min handling som var otydlig eller om Z bara lyssnade dåligt vet jag inte riktigt. Kanske en kombination. Jag tror dock att jag i detta läget kan skylla lite på hunden i alla fall. Hur som helst – på nåt mirakulöst sätt lyckades vi komma i mål med 0 fel!

Hoppklassen var helt klart svårare än agilityklassen. I hoppklassen hade vi i alla fall inte alls lika stora utsvävningar, det kändes bra! Jag valde ett handlingsalternativ i starten som jag var helt ensam om. Jag vågade dock stå för mitt val och det blev riktigt bra! En passage mitt i banan hade jag väldigt svårt att bestämma mig för hur jag skulle placera mig och handla, men beslutet blev bra! Framför näst sista hindret som var en tunnel rörde jag till det ordentligt då jag gjorde ett byte och tappade bort mig totalt och ställde mig för ingången. Det tog lite tid, men vi fixade till det också och kom i mål nollade!

Det var verkligen jättekul att få se ungefär var vi står idag. Z är väldigt bra grundtränad och hinderna har vi inga problem med. Fina kontaktfält rakt över, bra slalom och – något som jag blev väldigt glad över var att hon inte rev några hinder! Tidigare har jag aldrig haft problem med hopphinderna, hon har nästan aldrig rivit. Men de gånger vi tränat på sistone så har flera bommar trillat ner. Så, det kändes väldigt skönt att få två lopp med kvarliggande bommar. Vi har en bit kvar till att få riktigt flytiga lopp, men det är väl inte så konstigt kanske…. ;-) Hur som helst, den duktiga lilla hunden (och jag med ;-)) fick t.o.m. gå upp på prispallen! Våra lopp resulterade i en tredjeplacering och för det fick vi en plakett, ett glas och hundgodis, som Zatoya tyckte jag kunde bjussa på med en gång. När vi kom hem var hon dock så trött så hon låg i köket och orkade inte hålla ögonen öppna ;-) Så vi sparade tuggbenet till idag i stället och nu ligger hon förnöjt i sin bädd och snaskar!

Jag lånade en bild från Knivsta BKs hemsida. Fotograf: Terese Ledin