www.goz.se

www.goz.se

Min hemsida och blogg...

....handlar mest om det som ligger mig varmast om hjärtat - min familj! Mest skriver jag om våra två underbara döttrar Felicia & Wilma och våra två hundar. Goz kommer förresten från första bokstäverna i hundarnas namn: Gabbie o Zatoya.

Zatoya 11 år!

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Sun, May 20, 2012 22:06

Idag fyller min ständige följeslagare och fantastiska vän Zatoya 11 år! En del gråa hår har hon fått, men är mycket pigg och fräsch för att vara 11 år.

Sov gott älskade vän! Sov gott.

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Thu, July 14, 2011 22:31

Gabbie 981112-110714

Gabbie har senaste året fått smärtstillande mot sin spondylos, men senaste tiden har hon blivit betydligt sämre och vi tog beslutet att låta henne somna in. Det skedde lugnt och stilla hemma i vår trädgård och hennes sista stund blev precis så fin som vi önskat. Sov gott älskade vän! Sov gott.

Gabbie....

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Fri, August 20, 2010 21:35
.....har idag varit på återbesök hos veterinären. Hon har fått Rimadyl i tre veckor nu och det är väl bara att konstatera att hon kommer att gå på det resten av livet. Det får bli kortare promenader och mer strosande i trädgården för hennes del. Älskade gammelvovve!

Krasslig Gabbie....

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Thu, July 22, 2010 22:43

Semestern började med att Gabbie väckte oss tidigt på lördagsmorgonen och sprang ut och kräktes och hade diarré. Under dagen var hon mer loj än normalt och låg mest inkrupen i buskarna på tomten och sov. Riktigt orolig blev jag dock inte förrän på söndagskvällen då vi erbjöd henne mat som hon helt ratade. Det har bara hänt en gång tidigare i hennes liv och då hade hon livmoderinflammation.... Jag ville inte avvakta ett veterinärbesök alltför länge eftersom hon inte alls ville ha något att äta så på måndagseftermidddagen fick vi en akuttid på Ultuna. De förvarnade mig på morgonen när jag ringde att det var mååånga som ringde och behövde tid. När jag kom dit på eftermiddagen hade det dock lugnat ner sig rejält och jag har då aldrig varit med om att det gått snabbare hos veterinären...... Gabbie var fortfarande slö och blodprover visade att hon hade en infektion. Hon såg också ut att reagera när vet klämde henne på främre delen av magen. Röntgenbilderna visade också att något kunde vara fel där och vet gissade ev. på bukspottkörtelinflammation. Det behövdes dock bektäftas genom ultraljud och givetvis fanns inga fler tider för det på måndagen så vi fick snällt åka hem igen och komma tillbaka på tisdag förmiddag. Ultraljudet tog en hel timme ooch visade inte på några problem. Bukspottkörteln såg bra ut, likaså lungor och njurar. Det var ju skönt att få se iallafall. Hon har ju sedan tidigare haft mastocytom (cancer) och lite orolig är jag alltid att det ska ha spritt sig till inre organ. Det enda som syntes på ultraljudet var en knöl som satt utanför gallblåsan, men huruvida den är alakartad eller inte syns ju inte.

Hur som helst - Gabbie fick en kur pencillin mot infektionen (vad det nu är....) och hon har fått tabletterna några dagar nu. Redan i tsdags kväll började hon äta igen och varför vet jag inte, men jag är glad att hon äter! Hon verkar också lite piggare.

Det värsta som kom fram vid veterinärbesöket var nog beskedet att Gabbie har ganska mycket spondylos i nästan hela ryggen, samt en del artros (kanske därför hon reagerade när vet. klämde henne på magen...). Hon har sedan i vintras/våras börjat gå sämre, tycker långa promenader är jobbiga och har svårt för trappor, så det var väl inte helt oväntat kanske. Nu väntar återbesök i nästa vecka så ska vi diskutera eventuell smärtlindring, glukosamin får hon redan. Men det är väl tyvärr bara att inse att min älskling börjar bli gammal.

Gammelhunden!

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Thu, November 12, 2009 14:03

Idag fyller Gabbie 11 år! Kan inte riktigt fatta att vi varit hundägare så himla länge, fast det känns ju ändå som om hon alltid funnits där :-) Vi firade hennes födelsedag genom att på förmiddagen åka till brukshundklubben och hundarna fick busa av sig ordentligt. Eftersom vi sov så länge och (igen...) fick stressigt att hinna till dagis så tog vi bilen dit idag och åkte vidare till brukshundklubben sen. Gabbie, som är lyckligast skitig, började med att rulla sig ordentligt på de leriga planerna, innan hon rusade efter Zatoya som sprang omkring med snörbollen i munnen. Vi passade på att köra lite agility också, och även Gabbie fick springa i tunnlar, gå slalom mm. Hon fick hoppa över ett par riktigt låga hinder, typ 25 cm eller nåt. Hon har väl aldrig varit särskilt duktig på att hoppa, men nu märktes det att hon börjar bli gammal. Det såg jobbigt ut... Annars är hon för tillfället frisk och hyfsat pigg för att vara 11 år. Och lika matglad som vanligt ;-) Jag hoppas hon hänger med några år till, för hon är en fantastisk familjemedlem och barnen verkligen älskar henne! Alltid så snäll och go. Vår lilla Gabbie!

En födelsedagskram av Wilma:



Glömde ju skriva om DM:et.....

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Fri, August 28, 2009 17:24

Kom ju på att jag glömt att skriva om Distriktsmästerskapet i agility som gick på Knivsta BK förra onsdagen. Jag och Zatoya var med och fightades om titeln och jag tycker att vi gjorde ett riktigt bra jobb! På DM så startar man i en agilityklass och en hoppklass och så läggs resultatet ihop, så det gäller att göra två fina lopp. Vi började med agilityklassen och precis när det var vår tur att gå in på banan så öppnade sig himlen och det började öööösregna. Men det hindrade inte oss från att göra ett finfint lopp och tiden visade sig efteråt räcka till en femteplats så långt. Därefter hällregnade det resten av kvällen och hoppbanan var riktigt blöt och lerig redan efter banvandringen. Zatoya gjorde ytterligare ett jättebra lopp och totalt hamnade vi på en fjärdeplats. Vinnare i largeklassen blev Malin och Swift och dom har ju bl.a. blivit årets agilityhund i Sverige så att slå dom är tufft. För min och Zatoyas del hade banorna kunnat få vara ännu lite svårare och med högre hopphinder, för att möjligen kunna slå ut några till. Vi har ju inte de allras snabbaste tiderna, men är hyfsat säkra och Zatoya river sällan. Å andra sidan var vi bara 9 ekipage av ca 30 som kom i mål i båda loppen, så ganska utslagsgivande var dom nog ändå ;-)

Jag och Zatoya har ju bara gjort 6 starter i år, men det roliga är att vi faktiskt lyckats nolla alla loppen, och det känns riktigt skoj!

Min duktiga hund!

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Thu, June 18, 2009 12:04

Min hundträning har verkligen inte varit på topp de senaste två åren. Visst har jag flera kompisar som lyckats kombinera barn med hundträning och tävling, men då måste man också vara riktigt motiverad. Och med två små barn, flytt, nytt jobb, husköp etc. så har i alla fall den orken inte infunnit sig hos mig. Men, såna helger som den förra då många vänner åkte iväg och tävlade agility- och lydnads-SM så blir man ju lite sugen förstås ;-) Fast inte tillräckligt sugen tyvärr.

Nu när det är sommar så har vi dock tagit promenad förbi klubben några gånger och hoppat lite agilityhinder. Och – igår kväll var det agility-KM på klubben så jag och Zatoya åkte dit och var med. Mest för att bara få en rolig kväll tillsammans och för att se huuur ringrostiga vi båda skulle vara…. De som håller på med agility vet att just Knivsta har flera medlemmar som tillhör Sverigeeliten i agility, så motståndet var inte direkt lätt. Malin Tångring var domare och hade gjort ganska så kluriga, men roliga, banor med en hel del fällor. Först var en agilityklass. Zatoya var riktigt överladdad och så fort vi närmade oss banområdet så började hon skälla för fulla muggar. Inte helt optimalt, men nu när vi kör så sällan så laddar hon som tusan… Hon sitter dock lugnt och fint i starten utan tendenser till tjuvstart! Agilityloppet blev på flera ställen riktigt rörigt och Z drog mot fel hinder flera gånger så jag lyckades stoppa henne i sista stund. Men då lyssnade hon ändå fint och kom till mig. Om det var min handling som var otydlig eller om Z bara lyssnade dåligt vet jag inte riktigt. Kanske en kombination. Jag tror dock att jag i detta läget kan skylla lite på hunden i alla fall. Hur som helst – på nåt mirakulöst sätt lyckades vi komma i mål med 0 fel!

Hoppklassen var helt klart svårare än agilityklassen. I hoppklassen hade vi i alla fall inte alls lika stora utsvävningar, det kändes bra! Jag valde ett handlingsalternativ i starten som jag var helt ensam om. Jag vågade dock stå för mitt val och det blev riktigt bra! En passage mitt i banan hade jag väldigt svårt att bestämma mig för hur jag skulle placera mig och handla, men beslutet blev bra! Framför näst sista hindret som var en tunnel rörde jag till det ordentligt då jag gjorde ett byte och tappade bort mig totalt och ställde mig för ingången. Det tog lite tid, men vi fixade till det också och kom i mål nollade!

Det var verkligen jättekul att få se ungefär var vi står idag. Z är väldigt bra grundtränad och hinderna har vi inga problem med. Fina kontaktfält rakt över, bra slalom och – något som jag blev väldigt glad över var att hon inte rev några hinder! Tidigare har jag aldrig haft problem med hopphinderna, hon har nästan aldrig rivit. Men de gånger vi tränat på sistone så har flera bommar trillat ner. Så, det kändes väldigt skönt att få två lopp med kvarliggande bommar. Vi har en bit kvar till att få riktigt flytiga lopp, men det är väl inte så konstigt kanske…. ;-) Hur som helst, den duktiga lilla hunden (och jag med ;-)) fick t.o.m. gå upp på prispallen! Våra lopp resulterade i en tredjeplacering och för det fick vi en plakett, ett glas och hundgodis, som Zatoya tyckte jag kunde bjussa på med en gång. När vi kom hem var hon dock så trött så hon låg i köket och orkade inte hålla ögonen öppna ;-) Så vi sparade tuggbenet till idag i stället och nu ligger hon förnöjt i sin bädd och snaskar!

Jag lånade en bild från Knivsta BKs hemsida. Fotograf: Terese Ledin

En riktigt otäck upplevelse....

HundarnaPosted by Therese Kvarnström Fri, January 23, 2009 21:54

Förrgår kväll var en av de värsta jag någonsin varit med om. Och jag har fortfarande inte riktigt varvat ner tror jag. Tänk att allt kan ändras på bara en sekund och vi var otroligt nära att mista Gabbie.
Men, för att ta det från början - jag och hundarna tog en sista rastning ute på tomten och jag passade på att aktivera hundarna med lite uppletande. Jag hade med mig en liten, ganska hård gummiboll (något mindre än en tennisboll) som tidigare varit en boll med snöre i. Numer var den utan snöre, men jag gillade den eftersom den lätt fick plats i fickan. Vi körde några gånger och sen tränade vi lite "stanna kvar" medan jag kastade bollen och sen fick hundarna springa och leta på den på mitt "varsågod"-kommando. Det gick bra enda tills Gabbie tjuvstartade en av gångerna och hann först till bollen. Zatoya blev sur och kastade sig mot Gabbie som gjorde en släng åt sidan och jag ser hur hon sväljer bollen.... Tydligen var den så pass liten att den gick att få ner, samtidigt som den var så pass stor att den fastnade en bit ner..... Gabbie försöker hulka upp den men det händer inget. Hur sjutton gör man när en hund fått nåt i halsen??? Jag försöker med någon typ av heimrich manöver och lyfter upp henne under magen och får henne framåtlutad. Inget händer och Gabbie får ingen luft! Jag tar upp henne och springer in i vardagsrummet där A och barnen sitter. A försöker också hjälpa till men bollen går inte att rubba. Tandköttet och tungan börjar nu bli alldeles blålila och jag kommer ihåg att vi hann diskutera om vi skulle åka in till Ultuna. Dit hade vi dock aldrig hunnit, det är ju bara att konstatera.... Man känner bollen klart och tydligt nere på Gabbies hals och A försöker trycka upp den samtidigt som han stoppar ner handen i hennes hals för att försöka nå den. Han trixar en stund och tar i ordentligt, men den är svår att rubba. Men - till slut så går det! Vet inte hur många minuter som hann gå, men Gabbie lägger sig ner och kan äntligen andas igen. Lilla stumpan, det verkar faktiskt som om det gått bra med henne, men det var riktigt otäckt. Tur att A var hemma och hjälpte till, för själv blev jag helt handlingsförlamad. Nu är bollen slängd i soporna och även andra bollar i liknande storlek är hivade. Detta vill vi inte vara med om igen!

Idag har vi haft det betydligt roligare! A har lite timmar att ta ut från jobbet så idag har han varit ledig och vi har varit hela familjen och badat i Uppsala. Felicia verkligen älskar det och idag har hon för första gången testat stora vattenrutchbanan. "Mer" skrek hon nästan innan hon hunnit landa i vattnet och sen ville hon knappt göra något annat. Det var tydligen kul :-) Jag och Wilma badade som vanligt i den härliga 37-gradiga bassängen och idag märkte man skillnad på Wilma. Hon har förvisso varit lugn och nöjd även tidigare, men idag var hon mer med och plaskade som bara sjutton. Hon stänkte ner både sig själv och mig ordentligt :-)

Innan vi åkte tillbaka hem så passade vi på att shoppa lite i Uppsala. Många affärer har slutrea nu och jag fick tag på en del väldigt billiga nya kläder till Felicia i kommande storlek. Det är bra :-)

Next »